Om firman

”Det mest konstfulla halmkronor för taket – man brukar kalla dem ”oro” – skapar Per-Åke Backman i Leksands byn Lycka. De är konsthantverk av hög klass, och man kan fråga sig varför man väljer ett så enkelt material som halm för dessa tidsödande konstverk….”
Anne Marie Rådström

År 2012 var för mig ett jubileumsår. Det var nämligen 1992 jag började ”konstruera” mina halmkronor och startade som slöjdare överhuvudtaget. Det var med halmen allt började.
Dalarnas hemslöjdsförbund hade 1992 utlyst en tävling i ”halmkronor”. Jag skickade in mina två första försök, var av den ena ”Sevilla” kom på en hedrande 2:a plats. Den enhälliga juryns motivering löd:

En krona byggd på traditionella former och material men med nya och spännande tillägg. Väl utförd.

Jag kom från ingenstans och plötsligt, i ett för mig ”större sammanhang”, kom jag att anses vara nummer två. Det var detta som gav mig mersmak och som fick mig att starta på allvar. Jag har i mina tids- och tålamodskrävande mobila halmarbeten helt kommit att identifiera mig med den förgängliga slöjden, med dess skönhet, skörhet och förgänglighet… Materialvalet bygger i stort på återbruk och kan kanske ses som en protest mot vår samtids resursslöseri. Med mina textila arbeten började jag först i slutet av 1990-talet. Men där följer jag å andra sidan en obruten slöjd och hantverks tradition, från min far, farmor och mina fastrar till mina anfäder/anmödrar före dem.

I och med denna start på min slöjdkarriär så kanske man kan se det som att jag föddes som person, fick min identitet. Men samtidigt ser jag mig själv i mitt skapande främst som en ”problemlösare”. För när jag väl intresserat mig för någon typ av problematik så har jag i mina kanske lyckligaste stunder ”förlorat mig” och nördigt gett mig hän. Men när prototypen väl sitter så har jag tappat intresset och är inne i en ny vindlande tankestruktur, en ny problemlösning. Så någon form av ”massproduktion” ligger inte riktigt för mig, utan här handlar det om en småskalig tillverkning.
I den osignerade slöjden som jag arbetar med hoppas jag ändå uttrycka en särart som direkt kopplar den till mig som en ”tydlig” avsändare. Ibland, när det vill sig riktigt, riktigt väl, blir det till och med bra. Men innerst inne vet jag så väl att jag kan bättre… så det är svårt att blicka bakåt, eller att ens njuta av stunden.

I min kommunala tjänst som kultursekreterare har jag för det mesta spelat en biroll, det ligger liksom i sakens natur. Så det är främst inom denna min andra verksamhetsgebit jag blivit ett namn, och haft mina största framgångar. Kombinationen av handens kraft och lönearbetets utmaning av intellektet är för mig själva grogrunden för mina verksamheter och förhoppningen är att jag lyckas påvisa och bevara detta det lilla-lokala i det stora-globala.

Det är känslan av att vara herre över min egen arbetssituation som verkligen attraherar på djupet.
I mitt slöjdande kan jag tillåta mig själv att bygga upp min egen lilla värld utan inblandning och utan att någon stoppar upp arbetsprocessen. Där känslan av ”flow” när man gått så djupt in i sitt skapandet att det plötsligt upplevs som meditation överväger nästan allt.

Det är därför jag i min nuvarande livssituation känner mig så djupt privilegierad och ångrar ingenting, förutom att jag tillåtit saker och ting att ha tagit en sådan evinnerlig tid att falla på plats. I vissa skeden av livet borde jag ha satt upp tydligare mål och jobbat för att bättre ha uppnått dessa. Tidigare var jag också något av en ”följare” som försökte smälta in så gott det nu gick… Men min känsla var alltid att jag studsade genom tillvaron som en flipperkula, och när man som jag dessutom är urkass på ”flipper”, så borde jag ha förstått bättre. Men genom denna nya livsinriktning så vågade jag plötsligt ”fronta” min tillvaro och ta för mig. Jag har idag definitivt inte längre tid att tillåta någon annan eller något annat att formulera mitt livs mål och mening.

Välkommen till min hemsida, till min sida av tillvaron!

Per Åke Backman

Läs mer om mig och min slöjdverksamhet:

  • Dalajul som svenskt idéal, Anne Marie Rådström, Malmö 1996. Sid. 55 -57.
  • Leksands Hemslöjd, 100 år av skaparglädje och gott hantverk, Sune Björklöf, m.fl., Laholm 2004. Sid. 209.
  • Tidsskriften Hemslöjden 05/1, ”Porträttet”: Konsten att stanna kvar, Per Åke Backman, Celia B. Dackenberg. Sid. 1, 16, 17, 18, 59.